Hej mamma!

Nu har matte tvingat mig att skriva ett brev till dig för att tala om att jag lever och mår bra. Jag vaknar alltid först på morgonen, ja om inte matte gör det före förstås. Men det händer nästan aldrig så det gills inte. Jag vaknar nån gång mellan 8 och 9 enligt mattes klocka. Matte gillar att sova lite längre, så jag brukar sköta min morgon hygien då. Oftast vaknar matte av att jag tvättar mig, men inte alltid att hon går upp för det. Så när jag är klar brukar jag leka lite ibland, eller så väcker jag matte och jag är jättesuperkissenödig.

När jag fått upp henne så äter vi frukost. Hon äter alltid före mig vilket jag tycker är jättefuskigt. Men när jag väl fått mat så tar vi en promenad, oftast en lång om det inte förstås regnar. Efter det brukar jag leka lite och sen vila en stund. Efter det kan dan se annorlunda ut. Ibland åker vi tidigt till stallet, men jag tycker det är tråkigt där. Matte stänger bara in mig i sadelkammaren och dessutom gillar jag inte hennes stora-fula-farliga-jättestora-såkallad-häst. Värst av allt är då hon tar med den där saken på vår promenad! Fast värst är då matte åker iväg själv och jag får vara hemma själv. Det gillar jag inte! Men oftast lämnar hon mig hos hennes mamma, det är bättre.

Då jag inte har lust att leka brukar jag sitta på min soffa i köket och inspektera allt som händer utanför. Går någon människa förbi så skäller jag för att tala om för matte att något händer där ute, ibland morrar jag också för att säga att jag inte litar på människan. Matte tycker det ibland är onödigt att jag talar om exakt när människor går förbi.

Det bästa jag vet är att ligga och mysa med matte i hennes säng. Fast att vara ute i skogen är roligare och leka med vissa leksaker och äta något riktigt gott och träffa nya hundar och… ja efter det kommer nog mys med matte. Fast om det regnar ute så kommer matte lite före.

Ja, det var nog allt.

Nuka

Hej mamma!

Mycket har inte hänt sen sist. Mina dagar ser likadana ut. Jag vaknar, väcker matte, äter, ut i skogen, sover osv. Men förra helgen hände något nytt. Vi åkte till en storstad som heter Göteborg. Där hände det mycket, bil efter bil kör förbi och människor överallt. Matte träffade en kompis som också har hund. Men den hunden var inte så snäll i början, hon morrade och skällde på mig när jag ville hälsa. Men efter en stund senare ville hon leka med mig. Vi träffade även två hundar till. En syster till den förra hunden och deras mamma. Alla hundarna var lika sura och inte alls så roliga. Men bästa av allt så fick de skäll om de skällde på mig. Det är rätt bra att vara minst ibland.

I Göteborg har de en sak som är en blandning av buss och tåg, spårvagn kallas det. En sån åkte jag, det var tråkigt. Det är ju samma sak som att åka buss men det dånar mer. Samma regler gäller också, inga hundar på sätena. Jag tycker det är elakt. Bara för att jag går på fyra ben så får inte jag sitta på en mjuk stol, nejnej golvet duger för mig tycker de. Orättvist!

Men en dag lurade jag matte. Jag har hört att människor gör sånt, ett aprilskämt heter det. Vi tog vår vanliga morgonrunda längs med en fors. Matte har varnat mig flera gånger att inte gå för nära för att om jag trillar i så kan jag drunkna för att det är så strömt. Så idag gjorde jag som vanligt sprang hit och dit upp och ner. Lekte med alla pinnar jag kunde hitta. Men helt plötsligt kändes det så tråkigt, jag menar hur kul är det att göra samma sak varje dag. Så då kom jag på en helt ny sak. Först sprang jag lite runt matte för att få lite mod i mig. Sen tog jag sats mot forsen, blundade och hoppade i. Du skulle sett mattes min, jag har aldrig skrattat så mycket. Hon trodde att jag skulle drunkna men vattnet nådde mig bara till magen. Fast kallt var det så jag gick upp rätt snabbt efter det.

En dag tog matte med mig till en lekplats för hundar. Det var en konstig lekplats jag vet inte om jag gillar den eller inte. Skogen är roligare iaf. Men jag har hört människorna prata om något som heter jul. Tydligen så får man önska sig vad man vill och man får det. Utan att fylla år eller att man gjort nå't trick matte vill. Allt man behöver göra är att skriva en önskelista till sina föräldrar och så kommer en röd gubbe som heter jultomten och ger allt inslaget i fint papper så att det ska bli spännande, så här är min:

1) Ett tv-spel. Jag vet inte hur det ser ut men jag har hört att det är kul. Den där tomten vet nog hur det ser ut så fråga honom.

2) Mer leksaker och goda ben och annat gott.

3) Att matte slutar krama och pussa mig hela tiden. Det är faktiskt pinsamt när hon gör det framför alla, jag är faktiskt snart 6 månader. Hon behöver heller inte nämna att jag kryper upp i hennes säng när jag har drömt en mardröm.

3) Att matte hittar på fler roliga saker med mig. Hon och alla andra i huset sätter sig alltid på kvällen framför den där lysande fyrkanten och vill inte leka med mig. Så jag måste leka själv, men det är tråkigt så oftast brukar jag sova. Sen när matte äntligen lämnar den där saken så ska HON sova. Jag är ju pigg då, men nej inte bryr hon sig om mig.

5) Sälja mattes dumma häst. Jag är helt säker på att den där hästen är ond. Hon försöker komma emellan mig och matte. Värst är att matte inte tror på mig.

Ja, det var nog allt jag önskade mig och allt jag hade att säga.

Nuka

PS: Jag glömde berätta om min fåtölj, den är bäst. Jag brukar ofta sova där, gnaga på med eller en leksak. Den duger till ALLT! Fast matte tror att det är hennes, så ibland sitter hon där och hon är mycket större än mig så jag kan inte flytta på henne. Tycker det är elakt, jag finns ju här för henne å allt finns här för mig och då är ju allt mitt. Men det är bäst att låta matte tro att hon bestämmer, hon blir gladare då. DS

Grattis till mig på min 6 månaders dag!

Nu har jag fyllt hela 6 månader. Matte glömde bort det, eller ja hon trodde att jag föddes den 29:e men så fel hon har. Nu när jag blivit så stor ska jag flytta hemifrån har jag bestämt. Fast när jag säger det till matte så skrattar hon bara och fortsätter sedan med vad-hon-nu-håller-på-med sak. Någon present har jag inte fått, det får ju människorna när dem fyller år. Fast dem fyller ju bara år en gång per år, vi hundar fyller ju år 7 gånger. Så när jag blir ett människoår så får jag säkert en jättestor present.

Jättemycket har inte hänt sen sist. Men jag har fått en ny kompis. Hon heter Julia. Hon är samma ras som jag men hon har en sån där rand på ryggen som inte jag fick. Men hon är jättesnäll hon retar mig inte för det, som mina syskon gjorde. Det kanske är för att hon har lite schäfer i sig som gör att hon blir snäll. Vi har bara träffats en gång än så länge. Men vi lekte jättelänge då, det var kul. Matte tyckte också det var kul, men hon stod bara med Julias matte och fotade oss. Efter det var jag jättetrött när jag kom hem, så jag sov hela dan. Det tyckte matte var det bästa av allt. Hon är konstig.

En dag fick matte en jättebra idé sa hon. Men hon vägrade tala om vad utan sa bara att vi skulle till stallet. Jag tycker inte det är så kul där men det är tråkigare å vara själv och dessutom behövde jag ta en promenad. Så då hängde jag med. Väl i stallet stängde matte in mig i sadelkammaren, som vanligt. Varför hängde jag med? Tänkte jag. Matte tog in sin jävla dumma häst och myste med henne. Jag ville också mysa med matte så jag hoppade upp och ner och ropade flera gånger. Men det var som att jag inte fanns. Sen satte hon på hästen massa saker, hon brukar gör det. Sen hämtade hon mig. Det är lite konstig men har hänt innan så jag trodde bara att hästen skulle hänga med och förstöra får promenad.

Men när vi kom in en liten bit i skogen sa matte att jag skulle sitta. Sedan tog hon bort kopplet och klättrade upp på hästen. Nu började det bli konstigt. Sen sa matte att jag fick gå men jag fattade ju ingenting, vart skulle jag gå eller skulle jag gå upp på hästen? Sen började hästen gå framåt så jag följde med. Jag gick rätt nära för jag fattade fortfarande ingenting. Men matte bara skällde på mig att jag gick för nära och sa att jag skulle springa iväg i stället. Då insåg jag. Den där häst jäveln hade vunnit och nu skulle matte lämna mig i skogen. Men så lätte skulle hästen inte vinna. Så jag började gå en liten bit ifrån men ändå hålla koll så att dem inte stack iväg. Helt plötsligt berömde matte mig och gick jag för långt bort ropade matte att jag skulle vänta eller om jag stannade och nosade så stannade matte ibland för att vänta på mig. Så hon skulle nog inte överge mig.

Sen kom vi till en backe och jag tänkte visa den där hästen hur snabb jag var. Så jag tog sats och sprang så snabb upp jag kunde. Hästen började också springa efter. Ett tag trodde jag att den jagade mig men så såg jag att det var matte som sagt att den skulle springa. Så då sprang vi upp för backen, jag vann. Det var jättekul. Vi har varit ute en gång till efter det å då sprang vi ännu mer. Fast nu fick hästen springa fotare och hon är jätte snabb så jag hann inte med. Hon kanske inte är ond trotts allt. Men jag tror fortfarande inte på att hon är snäll, för hon tar för mycket av mattes och min tid. Men alla andra hästar som finns där dem är onda. Dem tittar på mig som om jag vore deras middag. Äter hästar små valpar?

I helgen fick vi släktbesök. Jag blev jätte glad för jag trodde att du eller någon annan hemifrån skulle komma. Men nej, det var bara släkt till matte. jag litade inte så mycket på dem, fast dem stannade några dagar så lite bättre blev dem i mina ögon. Men den ena, Morbror hette han. Han var ibland tvungen att gå igenom mattes rum mitt i natten, för att komma till toan. Jag litade inte på honom. Ingen ska komma och störa mig och matte och det talade jag om med mitt bästa morr. Han hade säkert nått lurt för sig. För inte behöver man gå igenom mattes rum för att komma till toan. Han kan ju gå ut som jag gör. Men nu har dem åkt, skönt.

Matte säger att hon också ska skicka ett brev till dig för att tala om hur jag är. Men lyssna inte för mycket på matte, man vet aldrig vad hon kan hitta på.

Nuka

Hej! Nu är lilla Nuka redan 6 månader. Han är ca 60 cm hög vad han väger vet jag inte men det är mer än jag orkar bära. Han tar mer plats i sängen än vad jag gör. Han har kommit in i förstörare åldern så några välmående gosedjur har vi inte. Men man får vara glad att det är gosedjur och inte några möbler.

Han har också bevisat att han är en väldigt smart kille. Inte nog med att han kan öppna vissa dörrar så har han även ett bra minne. Vi var på väg till stallet en dag så genade vi över en äng så att Nuka kan springa fritt. Han hittade en pet-flaska på marken som han tyckte var en jättebra leksak. Jag höll inte med så han fick lämna den. På väg hem från stallet tog vi samma väg igen. Helt plötsligt satte Nuka fart fram och sprang kanske 100 meter. Sen stannade han och det såg ut som han åt på något. Jag ropade, han kom springandes med något i munnen. Jag blev ju livrädd att det var ett djur, men nej det var petflaskan. Ännu en gång fick han lämna den. Dagen efter gick vi där igen och helt plötsligt sprang han rakt fram igen och självklart så var det pet-flaskan han kom med. Så eftersom han hittade den ännu en gång så fick han leka med den. Men innan vi kom till stallet så lämnade han den på åkern. På väg hem igen så såg det ut som att han letade efter den men då lyckades han inte hitta den.

Nuka är extremt mattekär också. Vilket får en att känna sig älskad men ibland så är det inte så bra. Det krävs en stor övertygelse om han ska gå ut med någon annan på promenad och jag stannar hemma. Han lyssnar inte på någon annan än mig om jag är hemma. Om någon annan håller honom i kopplet och jag försvinner eller går några meter före så drar han som en oxe. Men ibland är det bra. Som när man kommer hem och möts av en överlycklig hund eller då han kommer hem från en promenad och springer så glatt till mig för att tala om att han är hemma. Mamma berättade en gång när jag var iväg i stallet så hade min ena jacka trillat ner på golvet. Vilket Nuka upptäckte och nosade på den. Han blev så glad när han kände min doft och viftade på svansen. Sen la han sig på jackan och låg där tills jag kom hem.

Han har börjat få vara lös när han är själv, innan fick han sitta i en bilbur som jag haft på mitt rum. Tanken var ju att han skulle vara i vårt lilla kök för där finns det minst saker han kan förstöra. Så jag stängde in honom där och gjorde en, vad jag tyckte, säker avspärrning in till mitt rum för där saknas en dörr. Man kunde höra honom gnälla och ibland yla från kilometers avstånd. Men efter 20 minuter blev det knäpptyst. När jag gick och skulle hämta honom så var han inte i köket. Då hade han på nått sätt trängt sig igenom en smal springa på några centimeter. Så han låg nöjd och väntade på mig i min säng. Nästa gång provade jag igen att spärra in honom i köket. Denna gång med en bättre avspärrning till mitt rum. Men nej, han låg i min säng den gången med. Så nu får han vara lös ensam i mitt rum. Konstigt nog så gnäller han inte lika mycket när jag lämnar honom där.

Om hans fåtölj har du ju hört. Han verkligen ÄLSKAR den. Han är jämt där. Leker han med en leksak tar han upp den där. Gnager han på ett ben så tar han upp den där. Får han inte ligga i min säng och sova så ligger han där. Ibland får han nått ryck och lyckas välta fåtöljen. Många hundar hade säkert blivit rädda men inte han. Fåtöljen har bara blivit ännu roligare. Det finns inget som kan skrämma honom, eller ja vissa nya människor som försöker klappa honom är inget man litar på. Hans mod och matte kärlek kan vara bra att han ibland. En gång var vi ute på en promenad längs med en fors som vi följde. Vi hade följt den ett bra tag men så såg jag på andra sidan ett bra fotoläge. Tjurig som jag är så ville jag gå över. Men inte så lockande att gå i vattnet så jag hittade ett fallet träd med många grenar som man kunde hålla sig i. Problemet var ju bara hur Nuka skulle hänga med. Vem vet vad han skulle få för sig om jag var på den andra sidan. Men han löste det bra själv och hängde efter mig på stocken. Den var rätt hal så han slirade till flera gånger med en av tassarna, men han lyckades!

Ja det finns många många många fler saker att berätta om Nuka. Han är en helt underbar hund med många idéer, en del bra och andra blir man bara tokig av. Så många nya bilder sen sist har jag inte på honom men tänkte skicka med några från dem första dagarna han var hos mig.

Mvh, Jessica

Jag mår bra som alltid. Du vet ju att jag åkte in till nått ställe som heter djursjukhus. Jag var inte sjuk men jag kom hem med ett sår på magen ändå. Och de hade gett mig nånting så jag var helt snurrig i huvudet när jag kom hem. Men nu i fredags var jag tvungen att åka dit igen för tydligen hade såret gått upp och då är man tvungen att åka tillbaka igen. Så samma sak hände igen. Jag blev snurrig i huvudet och vaknar av att det gör lite ont i magen. Men nu gör det inte ont längre.

Jag har också lärt en liten valp att bada. Hon var rädd för vattnet den mesen. Så jag visade henne att det inte alls var farligt

Jag brukar hjälpa gubben som bor här att bygga deras sadelkammare. Jag förstår inte varför de bygger en sadelkammare, jag vet inte ens vad det är så vilken nytta har det? En hundkoja är mycket bättre. Men tydligen så uppskattas det inte när jag hjälper till. Antingen är jag i vägen eller så lyssnar de inte på mig när jag säger att de borrar fel. Men nu är sadelkammaren en jättebra hinderbana för mig. Man kan hoppa upp, hoppa ner, krypa under och hoppa över. Jag tycker de ska lämna sadelkammaren så.

Jag och matte var ute i skogen för ett tag sedan. Jag gillar skogen. Där är man aldrig i vägen och man kan springa fort-fort. Jag springer så mycket så jag knappt orkar mer, det är skönt att springa. Matte plockar blåbär istället. Hur kul kan det vara? Man står ju bara still och springer inte alls. Blåbär är heller inte så gott så jag förstår inte varför matte gör sånna onödiga saker. Hon gör rätt onödiga saker, ofta. Men hursomhelst. När vi var där i skogen, jag hade sprungit så jag var så trött och gick å la mig där matte plockade blåbär. Där hittade jag en pinne att gnaga på under tiden när jag vilade. När jag vilat mig så ville jag se hur snabbt jag kunde resa mig upp med pinnen i munnen. Men när jag reser mig upp så snabbt jag kan och ska börja springa igen så skriker matte så jag trodde hon skulle dö. Tydligen så var hon i vägen för min pinne och hade fått den på käken. Tydligen så gjorde det ont och arg blev hon och sa att det var mitt fel. Men det var ju hon som var i vägen för min pinne. Sen började hon skratta åt det hela. Hon är konstig och tydligen fick hon sår på kinden med. Hon är klen.

Det är ofta hon är i vägen för mig tycker jag. Och alltid när hon slår sig så säger hon att det är mitt fel. Korkat.

Nått mer vet jag inte om jag har att berätta.